MTV har slutat vara music television.

Nu för tiden är det bara television. Crap.

Vem vet, det kanske är den roligaste tiden i mitt liv.

Time flies when you're having fun? Om det stämmer så har jag sjukt kul alltså. Kanske kanske. Kanske stämmer teorin. För jag vet inte längre vad det är för dag och det händer lite allt möjligt every second of the day känns det som. Skola, plugga, jobba, träna, inte sova, sena timmar, nu är jag som en ekorre. Och i helgen har jag dansat mig yr och sjungit mig hes på systers födelsedagsfest och på något mirakulöst sett blev jag inte bakfull, trots anonymt intag whiskey. Jag har skickat iväg viktiga ansökningar och tänkt viktiga tankar. Om några dagar spikar vi allt angående möhippan, resan till Köpenhamn närmar sig och däremellan skall det genomföras tusen beräkningar. För nu är skatterätten the shit.

Jag åt upp hela chokladasken.

Just nu vet jag inte riktigt vart jag står. Eller går. Nästan som lusthuset. Min UWNetID är nu färdig och jag väntar bara på de magiska orden. Jag kollade på housingalternativ och det känns absurt overkligt. Nu ska jag ansöka om visum, och jag märkte inte ens av det, men nu är asken tom. Nervositet?...

Jag kan inte tro att det är sant.

Jag tittade i kalendern och insåg att det snart är maj. Göteborg vädret skriker sommar och det har hänt för mycket på för kort tid. Det är den gamla vanliga visan. Det är bara det att tiden nu rör sig mot avgång, mot utlandsflytt och mot obehagliga beslut.

Klockan är efter midnatt och därmed är det söndag.

Och jag kan nu officiellt säga att tentan är imorgon. För den som inte vet betyder scheisse skit på tyska. Redovisning, liksom. Indeed it is.

Jag känner den där värmen, och jag ser de där vågorna.

Och mitt sinne längtar bortåt, ner dit, till de där underbara ställena, där saker och ting är annorlunda, där de bästa minnena skapas och där själen får vila. Och melodierna plockar fram det jag försöker gömma undan för stunden, men ju mer sommaren närmar sig desto otåligare blir jag och ikväll är jag definitivt inte här.

Mitt hjärta sprack lite,

när jag sprängde min ena högtalare. Musiken är inte riktigt öronbedövande med bara en högtalare. Ingenting kommer någonsin vara sig likt igen.

Bra vibrationer innan tentaplugg.

• Madonna ft. Justin Timberlake - 4 minutes
• Madcon - Beggin'
• Sam Sparro - Black and Gold
• Mariah Carey - Touch My Body

Somebody stop me.

Idag köpte jag ett till par skor, det tredje paret på en vecka. Och jag beställde precis ett fjärde par, ett satinrosa espadrillos. Sååå fina. Skofetisch, maybe? Jag är ett sjukt barn. Och jag kan inte sluta shoppa. Frågan är vad det är som jag försöker ersätta. För just nu har jag allt i överflöd. Eller ja, pengarna minskar ju för varje köp. Och det har nu blivit en hel del. Kanske är det sömnbristen? Jag skyller på det.

Det är något med Olle Waller och frukostmackan som inte går ihop.

Och när han pratar om alternativ till penetration i Vakna med the Voice på Kanal 5, så höjer inte det min aptit direkt.

Det känns som att jag leende står på ett järnvägsspår och hör tåget närma sig.

Och jag hoppas på något vis att jag inte blir träffad, att tåget inte är på väg mot mig, att det inte mosar mig i superfart, eller att det helt enkelt bromsar när föraren ser mig stå där med mitt fåniga leende. För det är så mycket nu, så mycket att göra, så mycket att plugga, att jobba, att planera. Och jag skriver tenta om några dagar men försöker att inte känna av stressen, vilket gör mig desto mer passive aggressive. Däremellan är det mycket jobb som helt plötsligt blev mycket krångligare. Och nästa vecka åker jag till staden som skriker hem och innan dess skall jag hunnit läsa in mig på skatterätten, för jag vill ju inte hamna efter. Oh no. Och som att det inte vore nog gifter sig syster snart och jag är brudtärna. En underbar post som dock inte kommer utan jobb. En möhippa skall planeras och därmellan står jag också på den blivande brudgummens sida och skall hjälpa honom med outfiten. Någonstans verkade allt detta överkomligt, men när timmarna tickar ner mot midnatt snabbare än jag hinner blinka varje dag känns saker och ting en aning stressigt. Men jag ler, och någonstans så vet jag att det är jag som är föraren. Men ändå, det är inte lätt att manövrera ett tåg när det inte finns några bromsar. Det är kaotiskt nu, och inte lär det lugna ner sig den närmaste framtiden heller. För sommaren kommer snart, och för gemene man innebär det vila. För mig innebär det en hel jävla del med all planering innan utlandsstudierna och jag ska vara på tusen platser under de tre soligaste månaderna. Jag hoppas bara att min mage orkar med allt kaffe och redbull som detta kommer att innebära.

Jag kanske borde skita i juridiken och bli bowlingsproffs istället?

Av 15 personer fick jag bäst poäng, 229. Och den nästbästa hade 186. Hur grym är inte jag?

Och det är en sådan perfekt lördag.

Sovmorgon och städning och plugg. Allting blänker i lägenheten och rökelsen får det att dofta gott medan kaffet värmer min mage. Ikväll är det middag med HC och discobowling. Därefter ställs det till med fest för att sedan avsluta med utgång på Lounge(s) och förhoppningsvis dans hela natten lång. Och det är jag och C. Nämde jag att vi är V.I.P? I'm so loving this.

Na moju omiljenu foru.

Okej, nu vet jag. Det var inte folket som valde denna låt. Det var någon slags jury. Och tur är väl det. För övrigt hatar jag jurysystemet, även här i Sverige. Vad har deras "expertval" med saken att göra? Det är ändå folken i Europa som kommer rösta sen, och de går på känsla. Om någon så är väl Lordi ett bevis på det.

Forever young, I want to be forever young.

En bild och nostalgin kom över mig. Jag saknar de där vår-/sommarfesterna med gamla kompisar när man satt ute på någons veranda, sprang runt i gräset, drack vin i solnedgången, pratade strunt och skrattade åt allt och ingenting. Det var pirr i hela kroppen och livet kändes oändligt. Varför måste allting gå så fort?

Om musik speglar personlighet -

(Bland annat på M i min musikmapp)

• Mariah Carey (alla skivor)
• Marilyn Manson (alla skivor)
• Metallica (alla skivor)
• Michael Jackson (alla skivor)
• Moby (alla skivor)

...vad säger det om mig då?

Och det är redan april.

Fjärde månaden av året. Det är åtta månader kvar tills nästa nyår. Och då kommer sjukt mycket ha hunnit hända. Och det har redan hunnit hända så sjukt mycket. Halva terminen är över. Halva av den sista obligatoriska terminen. Sedan är det dags att fördjupa sig. Och vi är snart färdiga jurister. Och det känns som att det var nyår igår. Nu vill jag se blommor och grönska.

I'm so f****** deserving.

Jag höll mitt shoppingbegär nere. Jag gjorde två tentor på en helg. Jag fick ont i örat och frågan kvarstår obesvarad om det är öroninflammation. Jag jobbade mer än jag skulle idag. Jag förtjänar fina saker. Och jag köpte mig fina saker. En smärre förmögenhet gick åt och jag kunde knappt bära alla kassar. Till och med en expedit kommenterade alla mina påsar, och skrattade åt att jag köpte flera par skor. Han undrade om jag skulle hem eller fortätta shoppa. Hem hoppas jag, för mitt eget bästa, sa jag. Men jag ljög. Jag shoppade mer. Och mina kassar fick en egen plats på vagnen. Men nu är jag i.a.f. laddad för våren. Come what may.

För övrigt är detta häftigt.

It's showtime.

Let's get down to business, I don't got no time to play around, what is this.

Imorgon kan jag säga att tentan är imorgon. Oh lord.

Silence! I kill you!

Jag vill gå upp till mina grannar och säga exakt det. Son of a censur.

I'm lovin' it!

och jag ångrar ingenting.

Yes, det var en underbar helg. Jag hann plugga minst lika mycket som jag skulle ha gjort hemma. Jag hann uppleva riktig vinter. Gävles underbara winter wonderland. Och de kallar fjuttsnön i Göteborg för vinter! Pfft. Jag hann träffa de underbara. Jag hann skratta så jag fick ont i magen. Jag hann få två helt perfekta kvällar inkluderandes allt. Och festen hos C bjöd på överraskningar och det var precis som det ska va. Och jag hann få höra snön knastra under mina skor. Precis som det ska va.

Pappa kom på mig när jag sniffade.

Jag låg vikt över bordet med näsan i boken.

Jag erkänner, jag är lite sjuk.

Men jag älskar lukten av nya böcker.

Varför sitter man och stirrar ut genom fönstret som ett fån när man har tonvis med böcker framför sig?

a) Dagdrömmar

b) För mycket tankar att beta igenom

c) Det är så härligt att titta på de fina snöflingorna

d) För att människan ÄR ett fån

e) All of the above!

ajma mejnijäk.

Yäss aj äm.

Efter många om och men åkte jag. Spontanåkte. I tentatider. Jag trotsade. Och här är det winter wonderland. Som resten av Sverige kanske. Men det går bra kompis. Jag kommer inte ångra det. Kommer inte.

"We're sorry, this video is no longer available"

Youtube kan gå och dö. Jävla fanskap.

I led myself on.

Nästan iaf. Och nu har jag lite panik. Vad ska jag tro, och tro och tro på? Ibland kan man inte ens lita på sig själv. För vissa tankar är varandras motsatser och hur hårt man än tänker kan man inte förutse framtiden. Och imorgon kanske jag far till Gävle. Fast nästa vecka är det tenta. Big time. So should I stay or should I go? Och varför måste man alltid välja mellan det ena eller det andra? Tänk om jag vill ha allt god damn it. Mmm, leading's wrong.

We made amends but nothing's mended

Jag har äntligen hittat den!

Jag ber om ursäkt Göteborg, det var mitt fel.

Jag tjatade och tjatade och tjatade hur mycket som helst. Och senast dagen innan gnällde jag om att jag inte hade fått uppleva snö och saknade Gävlevintern. Och som att vädergudarna hade hört mig fick jag mig en chock när jag dagen efter drog upp persiennerna. Vitt, vitt överallt! Minusgrader och halka och snöflingor dansandes på mitt ansikte. Fast jag njöt av det i hemlighet.

Yes indeed, sådant är livet.

...and life really is like a box of chocolate.

Och då var den Gävlehelgen förbi. Och jag sa ju att den skulle vara underbar. Jag träffade de underbara, gjorde det underbara, kände det underbara. Det var kaffe, det var prat, det var vin och skratt och det var foton och det var dans genom hela natten. Och vi var bara så underbara. Och min intuition får än en gång ett AB. Ibland så vet jag bara.

En promenad längs med minnesstigen.

Det började i fredags då jag besökte min gamla gymnasieskola i egenskap av Handelsambassadör. Jäklar, vilken mäktig känsla att vandra där igen. Att så många år har gått är ofattbart. Nästan allting var sig likt. Jag träffade den legendariska italienskaläraren Mario som jag på min tid käbblade ganska ofta med, men det var bara för att vi båda var starka viljor. Kan vi konstatera i efterhand. Jag var fortfarande hans bästa elev. Min filosofilärare Ulrika var ett glädjemoment i sig. Underbara Ulrika. Hon kunde inte sluta skrika när hon såg mig och vi kramades hundra gånger om. Hon behövde inte göra så mycket, jag hade tänket, sa hon. Och min latinlärare letade sig ner till caféet där jag stod, för att "han var tvungen att säga hej". (Det stod att jag skulle komma i veckobladet). En lärares iakttagelser om hur man var kan vara riktigt jäkla roliga. "Vi har gänget på ena sidan och H på den andra", sa han om min fokusering. Och hey, det resulterade i ett latinstipendium. Jag och mina vänner var den första latingruppen som han hade när han som glad skåning började undervisa på min gymnasieskola.

Alla dessa människors kommentarer, mina lärare, har gett mina minnen ett stort glädjestänk och om léendet var brett innan så är det ännu bredare nu. Och därförutom så lyckades jag dessutom få iväg en hel del Handelskataloger och förhoppningsvis lyckades jag väcka en tanke hos några elever. Och ungdomarna och deras skygghet, det förtjänar ett helt inlägg för sig. Men det var en underbar promenad.

Jag tänker ta det utanför med youtube.

Och skiten krånglar som fan på senaste. God damn vad irriterande. Min stackars Will Smith försvann. Och andra videos vill inte ens publiceras. Men detta är dagens iaf. Det är riktigt bra musik som gömmer sig bakom hans fåniga yttre. I love.

Too cool for school? Eller school, too cool?

Och då var det dags att än en gång ta sig till hemtrakterna. Något som jag verkligen längtar efter är att vandra på Gävles gator i vårsolen. Denna gång ska jag besöka min gamla gymnasieskola i egenskap av Handelsambassadör. Det kommer vara lite konstigt att slå upp de gamla dörrarna, vandra i de gamla korridorerna, känna lukten av gamla H och alla minnen, träffa alla lärare (som fortfarande är kvar). Men det kommer vara underbart. Kompis, det går bra nu. Och det är ungefär det budskapet jag också kommer sprida till ungdomarna. Hah. Men en bra helg lies ahead. Det har jag bestämt.